Fakta om Anonyma Alkoholister

Fakta om Anonyma Alkoholister. (1998)

Några upplysningar om AA.

Den här faktasidan har tagits fram som en basinformation om gemenskapen AA, Anonyma Alkoholister, och för att möta efterfrågan på lättåtkomlig och lättillgänglig information.
Miljoner män och kvinnor har hört talas om den unika gemenskapen som kallas AA, sedan den grundades 1935.
Av dessa anser sig mer än 3 000 000 som deltagare, eller medlemmar. människor som tidigare drack omåttligt insåg att de inte längre kunde handskas med alkohol och lever nu efter en ny livsstil utan alkohol.

Vad är Anonyma Alkoholister?

Följande definition av AA, Anonyma Alkoholister, finns i gemenskapens grundtext och citeras ofta på AA-möten världen över:

AA, Anonyma Alkoholister är en gemenskap av män och kvinnor som delar sina erfarenheter, förhoppningar och sin styrka med varandra för att söka lösa sitt gemensamma problem och hjälpa andra att tillfriskna från alkoholism.
Det enda villkoret för medlemskap är en önskan att sluta dricka.
AA kräver inga inträdes- eller medlemsavgifter. Vi är självförsörjande genom egna frivilliga bidrag.
AA har ingen anknytning till någon religion, politisk organisation eller institution. Ej heller till annan rörelse av något slag.
Vi deltar inte i offentliga debatter och är varken förespråkare för eller motståndare till något annat.
Vårt främsta syfte är att hålla oss nyktra och att hjälpa andra alkoholister att uppnå nykterhet.

Anonyma Alkoholister kan också definieras som en informell sammanslutning av ca 3 000 000 tillfrisknande alkoholister i ca 150 länder över hela världen. Dessa män och kvinnor träffas i lokala grupper, som varierar i storlek från en handfull deltagare på några platser till flera hundra deltagare på större orter. För närvarande utgör andelen kvinnor drygt en tredjedel av det totala deltagarantalet.

Medlemskap.

Eftersom AA aldrig har försökt att föra formella deltagarförteckningar, är det mycket svårt att få fram tillförlitliga uppgifter på det totala deltagarantalet vid någon viss tidpunkt. Vissa lokala grupper finns inte registrerade hos Servicekontoret, andra lämna inga uppgifter på deltagarantalet och följaktligen finns de ej heller registrerade.
Alla uppskattningar som görs av det totala antalet deltagare, eller medlemmar, i AA är mer eller mindre tillförlitliga. Nedanstående siffror avser 1997.

Uppskattat antal AA-deltagare.
Antal grupper över hela världen, ca 140.000
Antal grupper i Sverige, ca 450
Antal medlemmar i världen, ca 2-3 000 000
Antal medlemmar i Sverige, ca 10 000

AAs struktur.

Ano9nyma alkoholister är inte organiserat i varken formellt eller politiskt avseende. Det finns inga ledare som styr AA och inga regler eller föreskrifter.
Behovet av en viss service till alkoholister och deras familjer över hela världen har emellertid varit uppenbar ända sedan gemenskapen kom till. Förfrågningar måste besvaras. Litteratur måste författas, tryckas och distribueras. Begäran om hjälp måste följas upp.

Två operativa enheter inom AA:

AAs världsomfattande tjänster, ledda av AA World Services Inc, finns samlad vid General Service Office i New York, där ca 100 anställda håller kontakten med AA-grupperna och med de tusentals förfrågningar om AAs Tolvstegsprogram för tillfrisknande, samt utgivandet och hanteringen av AAs litteratur.
I Sverige motsvaras detta av vårt nationella Servicekontor som har samma funktion och utför samma tjänster gentemot de svenska AA-grupperna och omvärldens förfrågningar.

The AA Grapevine Inc, publicerar tidskriften "AA Grapevine", gemenskapens månatliga internationella tidning. Tidningen har ca 150.000 prenumeranter över världen.
I Sverige finns även vår inhemska tidskrift "Bulletinen" som utkommer varannan månad.

De operativa bolagen är ansvariga inför ett förtroenderåd som består av valda AA-medlemmar och utomstående icke alkoholister. Varje år hålls en allmän Servicekonferens, som består av representanter från AA-grupper och regioner, båda på nationell och internationell nivå. Servicekonferensen utgör länken mellan grupperna och de förtroendevalda och har som syfte att värna om AAs Traditioner och vara ett språkrör för gemenskapen som helhet.

På gruppnivå begränsas den formella organisationen till ett minimum. Grupperna kan ha en arbetskommitté och ett antal förtroendevalda, betrodda tjänare, för vissa serviceuppdrag i gruppen (sekreterare, kassör, litteraturansvarig, kretsrepresentant etc).

I Sverige är AA indelat i sex regioner.
I varje region finns ett antal kretsar och i varje krets ett antal AA-grupper. Detta för att kunna samverka mellan grupper och diskutera frågor som berör AA som helhet.
I övrigt är varje AA-grupp självbestämmande i frågor som rör gruppen.

Alla förtroendeuppdrag inom AA bygger på rotationsprincipen, med överlappning för att säkerställa kontinuiteten, för att undvika all personlig makt.

AAs Traditioner.

Under de första 10 åren hade AA samlat på sig en betydande erfarenhet, som pekade på att vissa grundståndpunkter och vissa principer var särskilt värdefulla för att säkerställa överlevnaden av gemenskapens informella struktur. I den egna internationella tidskriften AA Grapevine sattes dessa principer på pränt 1946 av en av samstiftarna och av de tidigaste medlemmarna. De kallades för Anonyma Alkoholisters Tolv Traditioner.
De accepterades och stadfästes av gemenskapen som helhet på AAs internationella konvent i Cleveland, Ohio, 1950.
Även om de Tolv Traditionerna inte är direkt bindande för någon grupp eller grupper, så har en överväldigande majoritet av medlemmarna antagit dem som bas för AAs växande interna och utåtriktade relationer.

AA:s Tolv Traditioner.

1. Vår gemensamma välfärd bör komma i första hand, personligt tillfrisknade beror på sammanhållningen i AA.

2. För vår grupp finns bara en högsta auktoritet, en älskande Gud, såsom han kommer till uttryck i vårt gemensamma gruppsamvete. Våra ledare är blott betrodda tjänare, de styr oss inte.

3. Det enda villkoret för medlemskap i AA är en önskan att sluta dricka.
4. Varje grupp skall vara självstyrande utom i angelägenheter som berör andra grupper eller AA som helhet.

5. Varje grupp har endast ett huvudsyfte, att föra budskapet vidare till de alkoholister som fortfarande lider.

6. En AA-grupp bör aldrig gå i borgen för, finansiera eller låna sitt namn till närbesläktade sammanslutningar eller utomstående företag, annars kommer problem om pengar, egendom och prestige att skilja oss från vårt ursprungliga syfte.

7. Varje AA-grupp bör vara helt självförsörjande och vägra ta emot ekonomiskt stöd utifrån.

8. AA bör alltid förbli icke-professionellt men våra servicecentra kan anställa personal för speciella uppgifter.

9. AA som sådant bör aldrig organiseras men vi kan tillsätta styrelser och kommittéer för serviceverksamhet, direkt ansvariga inför dem de tjänar.

10. AA tar aldrig ställning för eller emot i yttre angelägenheter, alltså bör AA:s namn aldrig dras in i offentliga debatter.

11. Vår kontakt med allmänheten är baserad på rörelsens egen kraft snarare än på direkt propaganda. Vi bör alltid iakttaga personlig anonymitet i förhållande till press, film, radio och TV.

12. Anonymiteten är den andliga grundvalen för våra traditioner och påminner oss ständigt om att ställa princip framför person.

AA och alkoholism.

AA är enbart intresserat av det personliga tillfrisknandet och fortsatt nykterhet hos de individuella alkoholister, som vänder sig till gemenskapen för hjälp. Anonyma Alkoholister engagerar sig inte i alkoholforskning, medicinsk eller psykiatrisk vård, utbildning eller propaganda i någon form, fastän enskilda medlemmar kan delta i sådana aktiviteter som individer.
Gemenskapen har antagit en policy om samarbete men inte samröre till andra organisationer, som ägnar sig åt alkoholproblem.
Traditionsenligt tar Anonyma Alkoholister varken emot bidrag eller söker sådant från utomstående, och medlemmar bibehåller sin personliga anonymitet i press, film, radio och TV samt i övrigt på det offentliga planet.

AAs erfarenheter har alltid ställts till förfogande kostnadsfritt till alla som vill ta del av dem - affärsfolk, andliga ledare, medborgargrupper, polis, hälso- och sjukvården, lärare och skolor, försvaret, kriminalvården, myndigheter, fackföreningar och många andra. Men AA rekommenderar aldrig, understödjer, ansluter sig till eller uttrycker någon åsikt om andra program inom alkoholvården, eftersom sådana åtgärder skulle gå utanför ramen för gemenskapens främsta syfte.
AAs strävar efter goda relationer till professionella grupper, organisationer, anstalter och individer som är engagerade i alkoholismens problem.

Anonymitetens betydelse.

Traditionsenligt har AA-medlemmar alltid varit noga med att bevara sin personliga anonymitet på det offentliga planet; i press, film, radio och Tv.
Under AAs första tid, då mer fördömanden förknippades med ordet alkoholism, än vad det gör idag, var det lätt att förstå denna motvilja till att bli identifierad och publicerad.
Allt eftersom AA växte blev anonymitetens positiva värden uppenbara.

För det första vet vi av erfarenhet att många med alkoholproblem kanske tvekar att vända sig till AA för att be om hjälp om de befarade att deras problem skulle komma att diskuteras offentligt av andra. Nykomlingar ska kunna söka hjälp med fullständig försäkran att deras identitet inte avslöjas för någon utanför gemenskapen.

Dessutom tror vi att vårt begrepp om den personliga anonymiteten har en andlig innebörd för oss - att den motverkar ansträngningar för att nå personligt erkännande, makt, prestige eller fördelar, något som har orsakat svårigheter i andra rörelser. Mycket av vår relativa effektivitet i arbetet med alkoholister kanske skulle bli försvagat om vi sökte eller tog emot offentligt erkännande.

Trots att varje medlem i AA har sin frihet att göra sin egen tolkning av AA-traditionerna, så kan ingen individ någonsin bli erkänd som talesman för AA, vare sig det är lokalt, nationellt eller internationellt. Varje medlem talar bara för sig själv.
AA står i tacksamhetsskuld till alla media för deras medverkan i åratal att stärka Traditionen om anonymitet.

En AA-medlem kan av olika skäl avsiktligt bryta sin anonymitet på det offentliga planet. Eftersom detta är ett individuellt val efter eget samvete, så har gemenskapen som helhet uppenbarligen ingen kontroll över sådana avvikelser från Traditionen. Det är emellertid klart att sådana individer inte har något gillande från den övervägande majoriteten av medlemmar i AA.

Offentlig information.

AAs Allmänna Servicekonferens godkände enhälligt 1956 följande uttalande som rörelsens officiella informationspolicy:

I alla offentliga sammanhang, är det AAs enda syfte att hjälpa den alkoholist som fortfarande lider. Genom att alltid slå vakt om personlig anonymitet tror vi att detta syfte kan nås, om vi berättar för den drabbade och för de som är delaktiga i dennes problem, våra egna personliga upplevelser och hur vi i AAs gemenskap lärt oss leva utan alkohol.

Vi vill att vår erfarenhet fritt ska göras åtkomlig och lättillgänglig för den som har intresse därav. Vi anser vidare att alla ansträngningar på detta område bör återspegla vår tacksamhet över vår egen nykterhet och medvetenhet om att många andra utanför AA i lika hög grad är inblandade och engagerade i det allvarliga problem som alkoholism utgör.

Detta uttalande reflekterar en långvarig AA-tradition att inte söka publicitet i syfte att vinna framgång, men att alltid vara villig att samarbeta med representanter för alla media, som söker information om programmet för tillfrisknande eller om gemenskapens struktur.
Tusentals förfrågningar av denna typ har handlagts vid de olika Servicekontoren världen över.

Offentlig information och PR-frågor som rör AA i Sverige som helhet, handläggs av Förtroenderådets Informationskommitté.

Representanter från massmedia är också välkomna till öppna AA-möten och andra öppna regionala träffar.
Den enda restriktionen är en vädjan om att inte avslöja enskilda AA-medlemmars identitet i massmedia. Av naturliga skäl kan därför inga fotografier tas på AA-möten.

NOT: På många platser har AA-medlemmar upprättat informationskommittéer för information till allmänheten, skolor, företag och professionella i samhället, för att biträda lokala medier så att de får korrekt information om gemenskapen. Bakgrundsmaterial kan också fås genom dessa grupper.

AAs program för tillfrisknande.

Den relativa framgången med AA-programmet tycks bero på den omständigheten att en alkoholist, som inte längre dricker, har en ovanlig förmåga att nå och hjälpa en som fortfarande dricker okontrollerat.
I sin enklaste form fungerar AA-programmet när en tillfrisknad alkoholist återger berättelsen om hans eller hennes problemdrickande samt beskriver nykterheten som han eller hon funnit genom AA. Och dessutom inbjuder nykomlingen att delta i gemenskapen.
Kärnan i det föreslagna programmet för personligt tillfrisknande återfinns i "Tolv Steg", som beskriver de tidigaste deltagarnas erfarenheter i gemenskapen.
Nykomlingar ombeds inte acceptera och följa alla dessa steg i sin helhet om de inte vill eller är oförmögna till det. De uppmanas vanligtvis att ha ett öppet sinnelag, att gå på mötena där tillfrisknande alkoholister berättar om sina personliga erfarenheter av att uppnå nykterhet samt att läsa AA-litteratur, som beskriver och tolkar AA-programmet. AA-deltagare brukar vanligen betona för nykomlingar att det bara är problemdrinkaren själv som kan avgöra om han eller hon verkligen är alkoholist, eller inte.
Samtidigt poängterar man att alla medicinska vittnesbörd pekar på att alkoholism är en progressiv sjukdom, att den inte kan botas i ordets rätta bemärkelse, men att den kan hejdas genom total avhållsamhet från alkohol i varje form.

AA:s Tolv Steg.

1. Vi erkände att vi var maktlösa inför alkoholen, att vi förlorat kontrollen över våra liv.

2. Vi kom till tro på en kraft starkare än vår egen, kunde hjälpa oss att återfå vårt förstånd.

3. Vi beslöt att lägga vår vilja och vårt liv i händerna på Gud, såsom vi själva uppfattade Honom.

4. Vi företog en genomgripande och oförskräckt moralisk självrannsakan.

5. Vi erkände inför Gud, oss själva och en medmänniska alla våra fel och brister och innebörden av dem.

6. Vi var helt och hållet beredda att låta Gud avlägsna alla dessa karaktärsfel.

7. Vi bad ödmjukt Honom att avlägsna våra brister.

8. Vi gjorde upp en förteckning över alla de personer vi skadat och var beredda att gottgöra dem alla.

9. Vi gottgjorde alla dessa människor, så långt det var oss möjligt, utan att skada dem eller andra.

10. Vi fortsatte vår moraliska inventering och erkände genast när vi hade fel.

11. Vi försökte genom bön och meditation fördjupa vår medvetna kontakt med Gud, sådan vi uppfattade Honom varvid vi endast bad om Hans vilja med oss och styrka att utföra den.

12. När vi, som en följd av dessa steg, själva hade haft ett inre uppvaknande försökte vi föra detta budskap vidare till andra alkoholister och tillämpa dessa principer i alla våra angelägenheter.

AA-möten.

De två vanligaste AA-mötena är:

Öppna möten.
Som uttrycket antyder är denna typ av möten öppna för alkoholister och deras familjer och för vem som helst som är intresserad av att lösa ett personligt alkoholproblem eller att hjälpa någon annan att lösa ett sådant problem.
De flesta öppna möten följer mer eller mindre ett givet mönster, men avvikelser kan förekomma. En mötesledare öppnar mötet och beskriver i korthet AAs program för tillfrisknande och presenterar en eller fler talare som berättar om sina personliga erfarenheter av alkoholism och kanske sin personliga tolkning av AA.

Gäster vid öppna möten informeras om att allt som sägs vid mötet enbart är talarens egna, och speglar inte AAs, uppfattning. Alla medlemmar kan känna sig fria att tolka programmet för tillfrisknande på sitt eget sätt, men ingen kan tala för gruppen eller för AA som helhet.
Under AA-möten pågår som regel ingen öppen diskussion eller debatt. Var och en erbjuds att få tala till punkt, om man så önskar, utan att bli avbruten. Frågor och synpunkter tar man normalt upp i pausen eller efter mötet.

Slutna möten.
Dessa möten är begränsade till alkoholister, eller till de som har en önskan att sluta dricka. De slutna mötena ger möjligheter för deltagarna att med varandra dela problem som är relaterade till alkoholism och arbetet med att uppnå stabil nykterhet. Mötena används också för att utbyta erfarenheter om grunddragen och tillämpningen av programmet.

AA-litteraturen.

En betydande mängd böcker och skrifter har skrivits som tolkar AA-programmet. Detta material kan klassificeras under sex rubriker:

Litteratur som relaterar en världsomfattande erfarenhet.
Denna typ av litteratur, som utarbetas utav General Service Office under överinseende av representativa kommittéer, är försedd med en speciell symbol som bekräftar att den godkänts av AAs Allmänna Servicekonferens. Den officiella AA-litteraturen finns översatt till ett stort antal språk.

Litteratur som handlar om nationella erfarenheter.
Böcker och skrifter som handlar om AA i Sverige och om svenska erfarenheter, produceras på uppdrag av Förtroenderådet och dess litteraturkommitté. Den svenska litteraturen är godkänd av den svenska Servicekonferensen.

Litteratur som tas fram av lokala grupper eller regional kommittéer.
Enskilda grupper och regionala kommittéer utarbetar skrifter, böcker och annat informationsmaterial. Denna litteratur är, trots att den är utmärkt i alla avseenden, inte representativ för AA som helhet.

Litteratur om AA.
Det har skrivits åtskilliga böcker, avhandlingar, forskningsrapporter och artiklar i massmedia och professionella skrifter om AA.

Synskadade.
Flera av AAs viktiga böcker finns intalade på band för synskadade eller för människor med läsproblem.

AA-litteratur från Servicekontoret.
All godkänd AA-litteratur kan rekvireras via Servicekontoret, till exempel:

Anonyma Alkoholister, svenska utgåvan av erfarenhetsbok som skrevs 1939 av de tidigaste deltagarna i AA. I boken beskrivs principerna för tillfrisknade blandat med personliga erfarenheter. Boken har kompletterats i senare utgåvor.

Tolv Steg och Tolv Traditioner, en detaljerad tolkning av principerna för tillfrisknande och gruppernas överlevnad, skriven av Bill W, en av gemenskapens samstiftare.

Anonyma Alkoholister blir myndigt, är en detaljerad och ingående skildring av AAs första tjugo år. Under den perioden växte genom erfarenheter och misstag de traditioner och riktlinjer fram som skulle kunna bevara och beskydda AA från yttre och inre konflikter. Boken ger en bra förståelse för hur AA fungerar.

AAs historia i Sverige, är en bok som sammanfattar hur AA kom till Sverige, hur det startade och hur AA började växa också här.

Leva Nykter, en med praktiska råd och erfarenheter om hur man klarar vardagen, ett dygn i taget, utan alkohol. Boken vänder sig i första hand till nya AA-medlemmar.

Mer AA-litteratur finner hur här!

Ekonomisk policy.

Under årens lopp har Anonyma Alkoholister bekräftat och stärkt sin tradition att vara helt och hållet självförsörjande, att varken söka eller ta emot bidrag från utomstående. När utomstående bidrag skickas till AA returneras de med en förklaring om AAs ställning när det gäller frågan om självförsörjning.
Inom gemenskapen är beloppet för egna frivilliga bidrag till den världsomspännande servicen begränsat till max 1 000 USD per år och deltagare. (ca 8.500:- mars 2003)

Utgifter för AA-gruppen, hyra, kaffe, förfriskningar, litteratur mm samlas in genom att låta "hatten" gå runt. Det stora flertalet grupper skickar sitt överskott vidare till AAs servicearbete för att föra budskapet vidare.
Alla bidrag är frivilliga. Deltagande i AA inbegriper inte några inträdes- eller medlemsavgifter. På samma sätt kan alla grupper ta del av AAs världsomfattande servicearbete, även om man inte kan ekonomiskt bidra till det.
Inkomster från försäljning av godkänd litteratur har alltid varit en viktig ekonomisk plattform för Servicekontorets verksamhet.

Historiska fakta.

AA föddes 1935 i Akron, Ohio, som en följd av ett möte mellan Bill W och doktor Bob. Bill W var en börsmäklare från New York och doktor Bob hade en privatklink i Akron. Båda ansågs vara hopplösa alkoholister.

Innan de träffades hade de båda haft kontakter med Oxford-Gruppen, en sammanslutning av nästan bara icke-alkoholister, som betonade allomfattande andliga värden i det dagliga livet. På den tiden leddes Oxford-Gruppen av den episkoplale kyrkomannen doktor Samuel Shoemaker. Under dennes andliga inflytande och med hjälp av en gammal vän, Ebby T, blev Bill W nykter och bibehöll sin nykterhet genom att arbeta med andra alkoholister, trots att faktiskt ingen av dem tillfrisknade. Under tiden hade doktor Bobs deltagande i Oxfrod-Gruppen i Akron inte lyckats hjälpa honom till nykterhet.

När Bill W och doktor Bob slutligen möttes var inverkan på doktorn omedelbar. Den här gången fann han sig ansikte mot ansikte med en lidande medmänniska, som lyckats bli nykter. Bill underströk att alkoholism var en själslig, känslomässig och fysisk sjukdom. Detta var ett betydelsefull faktum han hade lärt från doktor William D Silkworth på Towns Hospital i New York, där Bill ofta varit patient. Trots att doktor Bob var läkare kände han inte till att alkoholism var en sjukdom.

Påverkad av Bills övertygande idéer övergick han snart till nykterhet för att aldrig dricka mer. Den grundläggande gnistan till AA hade tänts.

Båda började omgående att arbeta med alkoholister vid Akron City Hospital, där en patient snabbt uppnådde fullständig nykterhet. Trots att namnet Anonyma Alkoholister ännu inte var påtänkt, så var dess tre män faktiskt kärnan i den första AA-gruppen. På hösten 1935 bildades så småningom en andra grupp i New York, en tredje kom till i Cleveland 1939. Det hade tagit mer än fyra år att åstadkomma 100 nyktra alkoholister i de tre grupperna.

Tidigt 1939 gav gemenskapen ut sin "grundtext" i boken Alcoholics Anonymous (Anonyma Alkohoister). Texten, som är skriven av Bill W, förklarar AAs filosofi och metoder där kärnpunkten är de numera välkända Tolv Stegen för personligt tillfrisknande. Boken förstärktes med personliga levnadsberättelser från trettio tillfrisknande alkoholister. Från denna tidpunkt utvecklades AA snabbt.

Samma år, 1939, införde Cleveland Plain Dealer (en dagstidning) en serie artiklar om AA, varmt understödda av ledarartiklar. Clevelandgruppen som hade ca 20 deltagare översvämmades av otaliga vädjanden om hjälp. Alkoholister som bara hade varit nyktra några veckor sattes i arbete för att hjälpa dessa nykomlingar. Detta innebar en omvändning och resultaten var fantastiska. Några få månader senare hade Clevelandgruppen utökats till 500 och för första gången kunde man visa att nykterhet kunde "massproduceras".

Under tiden hade Bob och Bill 1938 organiserat ett övergripande förvaltarskap för den spirande gemenskapen. Vänner till John D Rockefeller Jr blev tillsammans med ett antal AA-medlemmar deltagare i ett förtroenderåd som kallades "The Alcoholic Foundation". Alla försök att driva in stora penningbelopp misslyckades dock. Mr Rockefeller drog klokt den slutsatsen att för stora summor pengar kunde förstöra den ännu outvecklade gemenskapen. Icke desto mindre lyckades man i New York öppna ett litet kontor för att handlägga och distribuera AA-boken - ett företag som i huvudsak finansierats av AA-medlemmarna själva.

Boken och det nya kontoret kom snabbt till nytta. En artikel om AA i tidskriften Liberty hösten 1939 resulterade i 800 bråskande samtal om hjälp. 1940 gav Mr Rockefeller en middag för många av sina prominenta vänner i New York för att ge publicitet åt AA. Detta medförde ännu en flod av vädjanden.
Uppmärksamheten riktades på Anonyma Alkoholister som snart fick stor spridning. Nya grupper växte upp och vid årets slut var deltagarantalet 2 000.

I mars 1941 hade Saturday Evening Post på framträdande plats en utmärkt artikel om AA och gensvaret blev enormt. Vid slutet av året hade deltagarantalet ökat till 6 000 och antalet grupper hade ökat i motsvarande grad. När AA nu spreds över hela USA och Canada växte nya grupper upp som svampar ur jorden.

1950 fanns det runt om i världen 100 000 tillfrisknande alkoholister. Trots att detta var mycket imponerande, så blev 1940 - 50 inte desto mindre en period av stor osäkerhet. Frågan var om alla dessa "ombytliga" alkoholister kunde leva och arbeta tillsammans i grupper. Kunde de hålla samman och fungera effektivt? Detta var det olösta problemet. Korrespondensen med tusentals grupper med deras problem, blev en av huvuduppgifterna för kontoret i New York.

Redan 1946 hade det emellertid blivit möjligt att dra säkra slutsatser om vilken inställning, vilken praxis och vilka funktioner som bäst skulle gagna AAs syften. Dessa principer, som hade utvecklats genom en slitsam grupperfarenhet, strukturerades av Bill till det som i dag är känt som Anonyma Alkoholisters Tolv Traditioner. 1950 hade det tidigare kaoset i huvudsak försvunnit. En framgångsrik formel för enigheten och funktionen inom AA hade uppnåtts och omsatts i handling.

Under denna hektiska 10-årsperiod ägnade sig doktor Bob åt frågan om sjukhusvård för alkoholister och försökte påverka dem med AAs grundprinciper. Ett stort antal alkoholister strömmade till Akron för att få hjälp vid S:t Thomas, ett katolskt sjukhus. Doktor Bob blev medlem av staben. Som en följd härav förmedlade han och syster M Ignatia, som också ingick i staden, AAs budskap till omkring 5 000 lidande alkoholister. Efter doktor Bods död 1950 fortsatte syster Ignatia att arbeta vid Cleveland Charity Hospital, där hon bistods av de lokala AA-grupperna och där ytterligare 10 000 alkoholister först hittade AA.

Detta är ett fint och tidigt exempel på sjukhusvård där AA kunde samarbeta med medicin och andlighet.

Samma år 1950, höll AA sitt första internationella konvent i Cleveland. Där framträdde doktor Bob för sista gången och ägnade sitt sista tal åt behovet att "göra det enkelt" inom AA. Tillsammans med alla närvarande fick han uppleva hur Anonyma Alkoholisters Tolv Traditioner entusiastiskt antogs för permanent bruk av AAs gemenskap över hela världen.
Doktor Bob dog 16 november 1950.

Nästa historiska steg i AAs utveckling kom då grundarna insåg att de måste överlämna sitt förvaltarskap till AA självt. Genom instiftan av den Allmänna Servicekonferensen överläts ansvaret för den världsomspännande servicen och AA som helhet, till gemenskapen.
Med detta hade AAs övergripande verksamhet blivit säkerställd för framtiden.
Vid det andra internationella konventet som hölls i S:t Louis 1955 firades AAs 20-årsdag. Den Allmänna Servicekonferensen hade då bevisat sitt värde. Vid konferensen överlät Bill W å de gamla deltagarnas vägnar, den framtida vården och uppsikten över AA, till konferensen och förtroenderådet. Vid detta ögonblick stod gemenskapen på egna ben. AA hade blivit myndigt.

Hade det inte varit för AAs tidiga vänner kanske inte Anonyma Alkoholister hade blivit till. Och utan denna skara av vänner och välgångsönskare som givit så mycket av sin tid och sina ansträngningar för att hjälpa oss, speciellt inom medicinen, kyrkan och massmedia över hela världen, hade inte AA växt och blomstrat. Gemenskapen känner en ständig tacksamhet för detta.

Den 24 januari 1971 dog Bill W av lunginflammation i Miami Beach, Florida, där han vid konventets 35-jubileum sju månader tidigare, hade framfört sina sista ord till sina AA-vänner: "Gud välsigne er och Anonyma Alkoholister för alltid".
Sedan dess har AA verkligen blivit globalt och detta har visat att AAs sätt att leva kan överbrygga de flesta ras-, tros- och språkbarriärer. AAs Världservicemöte startade 1969 och har sedan dess hållits vartannat år.

AAs historia i Sverige.

Under 40-talet började AA spridas över världen, så även till Europa. Det skulle dock dröja tills mitten av 50-talet innan de första traditionsenliga grupperna bildades i Sverige.
Orsaken till den sena starten av ett traditionsenligt AA i Sverige beror i huvudsak på de missförstånd som gjorde att stora delar av den svenska länkrörelsen trodde att de var AA-grupper. Länkrörelsen fick snabbt gehör och utvecklandet av ett traditionsenligt AA kom därmed att försenas.
Den första svenska traditionsenliga AA-grupp var Centrumgruppen i Stockholm, som startades 1956 på Kristinehovs Malmgård på Söder i Stockholm. Denna grupp, som senare bytte namn till Malmgårdsgruppen, finns fortfarande kvar på samma plats.
Under 50- och 60-talet fanns relativt få traditionsenliga AA-grupper i Sverige och man bildade en gemensam kommitté, Centralkommittén, för att verka för att fler grupper blev traditionsenliga. Inflyttningen från Finland, där AA hunnit bli mer etablerat, fick till följd att ett antal finskspråkiga AA-grupper bildades, och under en rad år fanns fler finska AA-grupper än svenska.

Under senare delen av 80-talet skedde en mycket kraftig tillväxt av AA-grupper i Sverige. En av orsakerna till detta var att den s k Minnesotamodellen introducerades i Sverige. Denna behandlingsmodell bygger på delar av AAs tolvstegsprogram och i behandlingen ingår som regel att patienterna slussas ut till lokala AA-grupper för att fortsätta sitt tillfrisknande där.
AA som sådant har ingen sammanblandning med varken Minnesota-modellen eller behandlingshemmen.
Under dessa år växte AA till ca 480 grupper över hela Sverige.

1991 infördes den nya servicestrukturen i Sverige, med ett förtroenderåd och en årlig Servicekonferens. Landet delades in i sex regioner och varje region i ett antal kretsar. Genom denna servicestruktur kan grupperna samverka, utbyta erfarenheter och fatta beslut i frågor som rör AA som helhet.

AAs tillväxt är idag långsammare än under de explosiva åren 84 - 95, och mer normal i jämförelse med andra länder.
Andelen medlemmar från behandlingshem minskar medan andelen som kommer "direkt från gatan" ökar. Detta är en naturlig följd eftersom resurserna för behandling minskat i samhället.
Andelen kvinnor i AA är ca en tredjedel, men ökar, liksom andelen unga medlemmar. Allt fler yngre människor inser redan tidigt att de har, eller kommer att få problem med alkoholen. Genom att gå till AA kan de undslippa många års lidande som annars väntar.
YPAA - Unga människor i AA.
I Sverige finns förutom svenska och finskaspråkiga möten även möten på t ex engelska, islänska och spanska.

AA kontakter.

AA tackar alla representanter för press och media som intresserar sig för vår verksamhet. Utan ert stöd skulle inte AA vara där vi är idag. Vi tackar också för att ni respekterar vår grundprincip om personlig anonymitet.
Detsamma gäller allt det moraliska stöd vi får från företag, läkare, präster, polis, utbildningsinstanser, myndigheter och politiker.

För ytterligare information om AA, vänligen kontakta:
Förtroenderådets Informationskommitté
Servicekontoret
Box 16387, 103 27 Stockholm
Besöksadress: Barnängsgatan 44 E
Tel: 08-642 26 09. Fax: 08-714 82 24
www.aa.se

Jag är ansvarig... När helst, var helst någon ber om hjälp vill jag att AA alltid finns till hands.
Och för det är jag ansvarig.