AA och den homosexuella alkoholisten

AA och den homosexuella alkoholisten.

Hur det var.

Många av oss ifrågasatte om det överhuvudtaget var någon idé att försöka sluta dricka. Det hade gått så långt utför att det verkade som att ingenting skulle kunna förändras - någonsin. Vi visste att drickandet hade något att göra med den smärta vi kände inombords men vi visste också att det verkade vara det enda som förhindrade oss från att falla i bitar.

Det föreföll omöjligt att tänka sig att saker och ting hade spårat ur till den milda grad. För inte så länge sedan hade vi använt oss av alkohol som en källa till njutning, som en helare av smärta.

"Som jag ser det hade jag alltid varit stor drinkare men för det mesta fram till 25-årsåldern kände jag verkligen att jag hade det under kontroll. Varför skulle inte jag dricka, resonerade jag. I motsatts till mina heterosexuella vänner hade jag ju ingen familj att ta ansvar för, så varför skulle inte jag ha roligt?"

"Alkohol var en källa till förnöjelse, att ha kul - på barerna, på klubbarna, eller direkt ur flaskan. Det var kul och det gjorde livet mer spännande, mer dramatiskt. Visserligen drack vi för mycket ibland men på något sätt ordnade det alltid upp sig."

"När jag var sjutton hade jag ingen uppfattning om vad det innebar att planera framtiden eller att ta hand om mig själv. För mig verkade det så lätt att ta sig en drink när det var fest. Jag var rädd att mina tjejkompisar skulle förskjuta mig om jag berättade att jag var lesbisk. På den tiden kände jag inte några andra lesbiska kvinnor. jag gick inte på en gaybar förrän jag fyllt tjugo."

Några av oss utvecklade vår alkoholism långsamt men några av oss verkade vara alkoholister från första början.

"Jag var en 'omedelbar alkoholist' - jag drack enbart för att bli påverkad och jag förblev aktiv alkoholist under 28 år. Under den tiden slösade jag dåraktigt bort tusentals kronor, förstörde många relationer, avbröt min utbildning, dömdes två gånger för rattfylla och satt tio dagar i ett landsortsfängelse. Jag slutade aldrig frivilligt innan jag var asfull. Hur förnedrande och destruktiva de här sakerna än var så verkade de inte vara så hemska just då. Det var bara ett sätt att leva - den olycksdrabbade alkoholistens sätt att leva. Det kunde ha varit mycket värre och det visste jag. Vad jag däremot inte visste var att jag hade förlorat känslan av vem och vad jag var och att jag hade fjärmat mig från alla i min värld. Det var det höga pris jag fick betala för min alkoholism."

Någonstans på vägen, även om vi inte kunde inse det eller säga exakt när det inträffade, vände sig alkoholen mot oss. Vi visste inte längre vilken inverkan den skulle ha på oss. Det var inte roligt längre. Ljusen började slockna, det ena efter det andra.

Vi stod inte längre mitt på scenen. Istället blev vi medvetslösa och vaknade fyllda av fruktan när vi inte visste var vi var eller med vem. Vi började fråga oss vad som var verkligt i våra liv. Kunde detta hända oss?

"Tiden gick och jag skaffade mig jobb i en liten lugn stad. Jag arbetade lite extra och hade händerna fulla - så upptagen att jag inte hade tid att vara ensam och inse vem jag var."

"Fem år senare förflyttades jag till ett större, mer betydelsefullt kontor där det var lättare för mig att vara öppen om min homosexualitet. Men det gick inte särskilt bra för mig och jag kunde inte kontrollera mig själv. Jag skapade kris när jag kunde ha varit lugn."

"Sedan åkte jag fast för rattfylla, två gånger på tre månader. Mitt korthus höll på att ramla ihop. Inte ens alkoholen var min vän längre. Jag hade övergivit mig själv, mina vänner och Gud. Allt som återstod var massiva blackouts, alkoholen som min kropp krävde och den förtvivlan som följde med varje drink."

Det började verka mer och mer vettigt för oss att inte dricka överhuvudtaget men vi visste inte ens var vi skulle börja.

Det fanns en lösning.

"Jag trodde fullt och fast att jag inte kunde överleva emotionellt om jag var ensam och därför band jag mig själv till älskare på en utomordentligt hög beroendenivå. Jag var skräckslagen för att bli övergiven. Grundvalen för alla de här förhållandena var att jag var beredd göra vad som helst för att förhindra att mina älskare skulle lämna mig. Självkänsla och självrespekt var okända begrepp för mig. Jag kände mig värdelös och agerade därefter."

"Att hålla fasaden uppe var nästan lika viktigt för mig. Jag försökte desperat att kontrollera mitt drickande. Varje dag lovade jag mig själv att jag inte skulle dricka men hur mycket jag än försökte förlorade jag alltid kampen. Jag kunde inte lura mig själv: jag var ett fyllo. Alla bevisen fanns, det var odiskutabelt; men jag kunde inte förändra mig. Jag hade försökt i fem år utan någon som helst framgång."

"Och så en kväll - en kväll som inte skilde sig från tusentals andra - var jag full och kröp gråtande omkring på golvet i mitt sovrum. Jag var så trött, sjuk, olycklig och besegrad att jag helt enkelt inte kunde fungera längre. Jag orkade inte bry mig längre och för första gången i mitt liv bad jag uppriktigt om hjälp. Jag fick hjälp den där kvällen och har fått hjälp i fortsättningen, närhelst jag har varit villig att be om det. Den kvällen var också sista gången jag tog en drink."

Många av oss hade hört talas om AA men hade alltid tänkt: "Nåja, så illa ställt är det inte med mig. Jag behöver inte göra någonting åt mitt drickande, ännu." Men långsamt började vi inse att vi behövde hjälp. Vi kunde inte klara av alkoholen på egen hand.

"Till slut drack jag min sista drink. Jag drack vodka med fruktsoda och tog piller. Den där sista fyllan berövade mig nästan livet och jag hamnade på en intensivvårdsavdelning."

"Att vara alkoholist är verkligen att vara vansinnig. När doktorn kom in till mig sa jag att om han skrev ut mig skulle jag göra om samma sak igen. Det fick honom att flytta mig till psykavdelningen. Jag blev kvar i psykvården i sex veckor och ägnade mig åt att gör keramikmuggar och askkoppar."

"När jag väl började bli mig själv insåg jag att jag haft tur. Med det menar jag turen att lida av en sjukdom som kunde behandlas genom att arbeta i AA:s program. En del människor har inte den turen. Det var när jag var på mentalsjukhuset som jag accepterade att jag faktiskt är alkoholist. Resan genom psykvården är inte att rekommendera men tydligen var det något som jag behövde göra."

När vi väl hade kommit över de första höga hindren fanns det åtminstone en glimt av hopp.

"Jag ringde till AA den dag jag trodde att jag skulle förlora det enda jag hade kvar - min älskare. Sedan dess har jag insett att det är svårt, om inte omöjligt, att hålla sig nykter för någon annans skull. Men vid det tillfället hade jag för första gången fått känna på det som vi i AA kallar botten och jag sträckte mig efter telefonkatalogen."

"Jag kommer aldrig att glömma det där första telefonsamtalet: frukta, den själsliga förvirringen, osäkerheten. Jag led både fysiskt och känslomässigt - efterdyningarna av ännu en fruktansvärd drucken uppgörelse med min partner. Det kändes som om jag hade nått slutet och ingenting hade kvar att förlora. Rösten i luren frågade vad jag hette och bad mig vänta några minuter; hon skulle se till att någon ringde upp mig. Och någon ringde, en man från min stad. Han sa vad han hette, talade om att han var alkoholist och frågade om jag ville gå med på ett möte den kvällen."

"När Joe kom den kvällen, besannades mina värsta farhågor. Han var en äldre man, omkring femtio, körde en stationsvagn och bar baseballmössa. Trots att jag omedelbart var övertygad om att vi inte hade någonting gemensamt, insåg jag snart att han var både försynt och kusligt insiktsfull i sina kommentarer om drickandet. Jag märkte att jag kunde koppla av och lyckades till och med bidra till konversationen med några ord. När vi kom fram till möteslokalen togs jag in i ett rum som var fyllt med ett tvärsnitt av stans befolkning: män och kvinnor, unga och gamla, arbetare och tjänstemän, studenter och hemmafruar. Det är svårt att i ord beskriva känslorna som fyllde mig."

"Genom att lyssna på männens och kvinnornas ärliga och öppna diskussion om sin alkoholism, kom jag till insikt om att också jag led av samma sjukdom. Nästan ingen verkade vara nyfiken på mitt privatliv; de lät sig nöja med det jag valde att dela med dem. Efter ett par veckor i programmet bestämde jag mig för att fråga en av mina nya vänner om han ville bli min sponsor. Jag hävde ur mig, att innan han gav mig sitt svar borde han veta att jag var homosexuell. Jag kommer ihåg att han inte tvekade en sekund att säga ja men att han verkade lite förvånad över mitt tillkännagivande. Jag har lärt mig i AA, att vi inte kan kosta på oss att döma andra. Som alkoholister hänger våra liv på att vi accepterar och är villiga att hjälpa andra alkoholister, oberoende av deras bakgrund."

Det stöd som vi får på AA-möten blir det som binder oss samman. Alltifrån början har AA-grupperna traditionen att välkomna alla med alkoholproblem och många homosexuella män och kvinnor har känt sig hemma i vilken AA-grupp som helst. Men det finns de som känner sig mer obesvärade i gaygrupper. I sådana grupper kan vi under en tid uppleva det som lättare att identifiera oss som alkoholister eller vara öppna i vissa personliga frågor.

"Jag vägrade att gå till gaygrupperna eftersom jag inte ville bli identifierad som homosexuell. Eftersom jag inte kunde låta någon lära känna mig helt och hållet (det skulle ju innebära att jag måste tala om att jag var gay) gjorde jag inte några riktiga framsteg under mina första sex månader i AA. Jag försökte dricka mig full två gånger men av någon anledning fick jag inte i mig mer än fyra eller fem öl någon av gångerna."

"Till slut gick jag till en gaygrupp och en man satte sig ner och pratade med mig efter mötet. Han blev min första sponsor. Han kunde ge mig mycket av den hjälp jag behövde för att kunna ge mig in på den väg som ledde till nykterhet."

Att tillfriskna från alkoholism är ingen liten prestation. Därför behöver vi all den hjälp vi kan få. Det finns mycket hjälp att få i AA, oberoende av vilken slags AA-grupp du väljer att gå till.

"Vår grupp för bögar och lesbiska satte igång med två eller tre medlemmar och har på ett och ett halvt år vuxit till fem medlemmar som kommer regelbundet. Vi är en liten grupp men vi tillfrisknar och fungerar som en inkörsport för män och kvinnor som är rädda att de inte skulle bli accepterade i AA-gemenskapen därför att de är homosexuella."

"Även om vi är en grupp för homosexuella glömmer vi inte bort vårt främsta syfte: att föra budskapet om tillfrisknande från alkoholism vidare. I de flesta avseenden skiljer vi oss inte från andra AA-grupper. Vi behöver inte längre känna oss ensamma bara därför att vi är homosexuella. Nu kan vi koncentrera oss på likheterna med andra alkoholister snarare än på det som gör oss olika."

"I början tyckte jag att min alkoholism var det värsta som kunde ha hänt mig. Men sedan dess har jag lärt mig att min sjukdom, eller rättare sagt mitt tillfrisknande, är min sedan länge saknade biljett till friheten."

Det har ofta sagts, att när en alkoholist har övertygat en annan om hans eller hennes sjukdom sanna innebör, kommer den personen aldrig att bli den samma igen.

"När jag hade kommit till AA och lyssnade till människor som delade sina erfarenheter, sin styrka och sitt hopp med varandra började min oidentifierade rädsla att gå över. Jag insåg att AA-människor förstod mig - någonting som jag hade längtat efter hela mitt liv. Den fruktansvärda känslan av att ensam stå utanför mänskligheten började att försvinna."

AA har kanske inte lösningen på alla våra problem men om vi är villiga att följa de enkla förslagen i AA-programmet kommer vi att hitta en lösning på vårt spritproblem och ett sätt att leva en dag i sänder utan alkohol.

"AA har hela tiden gett det stöd, som var så absolut nödvändigt för mig medan jag lärde mig att lita på mig själv. Jag har lärt mig att min lesbiskhet inte har någonting att göra med min alkoholism. Alkoholism är en sjukdom som inte tar hänsyn till sexuell läggning. Jag har också lärt mig att jag kan stå själv och att jag därför har frihet att välja med vem jag önskar dela mitt liv."

"Jag ser livet utveckla sig i banor som leder till tillfredsställelse, glädje, kärlek och en känsla av personligt förverkligande och frid. Jag känner att jag klarar av att ta itu med de besvikelser och den vanmakt som tidigare var mig övermäktiga. Nu ser jag på sådana saker som en naturlig del av livet och inte enbart som mitt utmätta straff. Den här insikten ger mig friheten att verkligen kunna njuta av de goda tingen när de inträffar."

"Idag är jag fri från mitt alkoholberoende och är inte beroende av andra människor för att få min identitet bekräftad. Tack vare AA har jag friheten att vara den jag är och är fri att leva mitt eget liv. Det finns ingen större gåva och jag är evigt tacksam."

Är du alkoholist ?

Den följande frågelistan har hjälpt många människor att ta reda på om de har problem med alkoholen. Men kom ihåg att du är den enda som kan säga om du har ett problem eller inte. Även om andra har sagt att du har det, så det är viktigt att du själv avgör.

På frågorna behöver du endast svar Ja eller Nej om du vill.

Är du frånvarande från arbetet eller skolan därför att du dricker ?

Mår ni dåligt hemma på grund av ditt drickande ?

Dricker du för att komma över din blyghet och för att bygga upp ditt självförtroende ?

Påverkar drickandet ditt rykte ?

Hamnar du någonsin i penningbekymmer på grund av ditt drickande ?

Besvärar det dig om någon påpekar att du dricker för mycket ?

Har du någonsin förlorat vänner på grund av ditt drickande ?

Skyller du ditt drickande på andras uppförande ?

Har ditt drickande lett till minskade ambitioner ?

Har du någonsin velat ta dig en "återställare" dagen efter ?

Sover du dåligt på grund av ditt drickande ?

Har din arbets- eller studieförmåga minskat sedan du började dricka ?

Råkar du i besvärligheter i skolan eller på jobbet därför att du dricker ?

Dricker du för att fly undan problem eller oro ?

Dricker du när du är ensam ?

Har du någon gång druckit så att du fått en fullständig minnesförlust ?

Har du någonsin behandlats av läkare för ditt drickande ?

Har du någonsin tagits av polisen, hamnat i fyllecell eller lagts in på sjukhus därför att du varit berusad ?

Får du skuldkänslor efter att du druckit ?

Tror du att du har problem med alkoholen ?

Om du har svarat "ja" på tre eller fler frågor kan du vara alkoholist.

Men kom ihåg, vi i AA följer det här programmet frivilligt. Ingen tvingar oss till att erkänna att vi är alkoholister. Ingen tvingar oss att förbli nyktra i AA. Vi gör det därför att vi tycker om det som AA har att erbjuda.

Hur det fungerar.

När vi var nya i AA var det många av oss som frågade: Varför försöker de här människorna hjälpa mig ? Vad vill de ha av mig ? Hur mycket kommer det att kosta ? När kommer de att säga åt mig att gå min väg ?

Om man utgår ifrån vad vi tyckte om oss själva under den första tiden så är de här frågorna mycket förståeliga. Det finns inte så många andra ställen där vi välkomnades så varmt och efter många års drickande var det naturligt för oss att vara misstänksamma. Men när vi började lära oss vad AA verkligen handlar om blev vi snart fulla av tillförsikt.

AA-Anonyma Alkoholisters Ingress eller inledning.

AA – Anonyma Alkoholister
är en gemenskap av män och kvinnor, som delar sina erfarenheter,
förhoppningar och styrka med varandra för att söka lösa sitt
gemensamma problem och hjälpa andra att tillfriskna från alkoholism.

Det enda kravet för medlemskap är en önskan att sluta dricka.

AA kräver inga inträdes- eller medlemsavgifter. Vi är självförsörjande
genom egna frivilliga bidrag. AA har ingen anknytning till någon religion,
politisk organisation eller institution. Ej heller till annan rörelse av något slag.
Vi deltar inte i offentliga debatter och framträder varken som förespråkare för
eller motståndare till något annat.

Vårt främsta syfte är att hålla oss nyktra och hjälpa andra
alkoholister att uppnå nykterhet.

Den skrevs för många år sedan för att hjälpa människor att förstå vad AA är och inte är och den framhåller entydigt Anonyma Alkoholisters främsta syfte - "att hålla oss nyktra och hjälpa andra alkoholister att uppnå nykterhet."

Vi är inte professionella.

Det finns människor som får betalt för att arbeta med alkoholister. De kan vara läkare, terapeuter, psykiatriker eller socialarbetare. Vi i AA får inte betalt. Vi är helt enkelt suputer - alkoholister, som har hittat ett sätt att sluta dricka som fungerar. Vi påstår inte att vi har alla svar men vi vill gärna dela med oss av vad som fungerat för oss. Vi vill göra det därför att det hjälper oss att förbli nyktra. Vi har kommit på, att för att bibehålla vår egen nykterhet är det nödvändigt för oss att sträcka ut vår hand till andra alkoholister som fortfarande lider.

Vi är inte religiösa.

Många människor i AA talar om "Gud" eller en "Högre Makt" men AA är inte kopplat till någon religion. AA är ett andligt, inte religiöst, program.

Tro är en personlig sak och man behöver inte tro på Gud eller ha någon religion för att vara medlem i AA. Det enda kravet för medlemskap i AA är en önskan att sluta dricka.

Ateister, agnostiker och troende av alla religiösa uppfattningar får plats i AA - bara de har en önskan att hålla sig borta från det första glaset.

Vi pratar om det.

AA började med att en alkoholist talade med en annan om alkohol och den processen fungerar fortfarande. Efter åratals smygdrickande och rädsla för upptäckt hjälpte det verkligen att tala med folk, som förstod vad vi gick igenom på grund av spriten. Vi behövde inte ljuga längre eller dölja vad vi kände inför att dricka. Folk förstod våra problem med spriten och var villiga att dela de lösningar som de hade funnit i AA. Genom att ställa en massa frågor, eller enbart genom att tyst lyssna till vad andra sa, började vi förstå hur AA:s program fungerar.

Stegen.

Många AA-medlemmar talade om att "arbeta med stegen" och vi upptäckte att Stegen är hjärtpunkten i AA:s program för tillfrisknande. Många talade om dem som "stegen vi tog som ledde oss till ett nytt liv".

De Tolv Stegen bygger inte enbart på teori; de första medlemmarna i AA analyserade tillsammans vad de hade gjort för att bli och förbli nyktra. Stegen är en sammanfattning av deras erfarenheter och visar vägen till det andliga tillfrisknande som fungerar idag för flera miljoner alkoholister över hela världen.

AA:s Tolv Steg.

Vi erkände att vi var maktlösa inför alkoholen, att vi förlorat kontrollen över våra liv.

Vi kom till tro på en kraft starkare än vår egen, kunde hjälpa oss att återfå vårt förstånd.

Vi beslöt att lägga vår vilja och vårt liv i händerna på Gud, såsom vi själva uppfattade Honom.

Vi företog en genomgripande och oförskräckt moralisk självrannsakan.

Vi erkände inför Gud, oss själva och en medmänniska alla våra fel och brister och innebörden av dem.

Vi var helt och hållet beredda att låta Gud avlägsna alla dessa karaktärsfel.

Vi bad ödmjukt Honom att avlägsna våra brister.

Vi gjorde upp en förteckning över alla de personer vi skadat och var beredda att gottgöra dem alla.

Vi gottgjorde alla dessa människor, så långt det var oss möjligt, utan att skada dem eller andra.

Vi fortsatte vår moraliska inventering och erkände genast när vi hade fel.

Vi försökte genom bön och meditation fördjupa vår medvetna kontakt med Gud, sådan vi uppfattade Honom varvid vi endast bad om Hans vilja med oss och styrka att utföra den.

När vi, som en följd av dessa steg, själva hade haft ett inre uppvaknande försökte vi föra detta budskap vidare till andra alkoholister och tillämpa dessa principer i alla våra angelägenheter.

Traditionerna.

Ju mer vi lärde oss om AA - hur AA står oberoende av alla andra organisationer, inte deltar i någon offentlig debatt och bara har ett krav för medlemskap (en önskan att sluta dricka) - desto klarare framstod Traditionernas betydelse. Födda ur smärtsamma erfarenheter och misstag under de första åren av AA:s utveckling visar Traditionerna på den bästa möjliga väg för AA som en helhet att fungera.

Om Stegen är AA:s hjärta, då är Traditionerna ryggraden.

AA:s Tolv Traditioner.

Vår gemensamma välfärd bör komma i första hand, personligt tillfrisknade beror på sammanhållningen i AA.

För vår grupp finns bara en högsta auktoritet, en älskande Gud, såsom han kommer till uttryck i vårt gemensamma gruppsamvete. Våra ledare är blott betrodda tjänare, de styr oss inte.

Det enda villkoret för medlemskap i AA är en önskan att sluta dricka.

Varje grupp skall vara självstyrande utom i angelägenheter som berör andra grupper eller AA som helhet.

Varje grupp har endast ett huvudsyfte, att föra budskapet vidare till de alkoholister som fortfarande lider.

En AA-grupp bör aldrig gå i borgen för, finansiera eller låna sitt namn till närbesläktade sammanslutningar eller utomstående företag, annars kommer problem om pengar, egendom och prestige att skilja oss från vårt ursprungliga syfte.

Varje AA-grupp bör vara helt självförsörjande och vägra ta emot ekonomiskt stöd utifrån.

AA bör alltid förbli icke-professionellt men våra servicecentra kan anställa personal för speciella uppgifter.

AA som sådant bör aldrig organiseras men vi kan tillsätta styrelser och kommittéer för serviceverksamhet, direkt ansvariga inför dem de tjänar.

AA tar aldrig ställning för eller emot i yttre angelägenheter, alltså bör AA:s namn aldrig dras in i offentliga debatter.

Vår kontakt med allmänheten är baserad på rörelsens egen kraft snarare än på direkt propaganda. Vi bör alltid iakttaga personlig anonymitet i förhållande till press, film, radio och TV.

Anonymiteten är den andliga grundvalen för våra traditioner och påminner oss ständigt om att ställa princip framför person.

Att inte börja igen.

För några av oss var det lätt att sluta dricka. Det hade vi gjort många gånger. Det svåra var att inte börja igen. Alkoholism har ofta beskrivits som en själslig besatthet att dricka parad med en kroppslig allergi mot alkohol. Det betyder att vår kropp inte klarar av den alkohol som vår besatthet dömer oss till att dricka.

Många av oss trodde att det var var den sista droppen i flaskan eller den sista drinken i baren som förorsakade oss alla våra besvär. Men i AA lärde vi oss att det enda som var säkert var, att när vi väl hade tagit den första drinken så skulle vi ta nästa och nästa och nästa. Den första drinken väckte begäret efter mer alkohol och utan hjälp blev begäret oss övermäktigt.

Alkoholism har länge ansetts som en sjukdom - men en sjukdom som kan hejdas om man inte tar den där första drinken. Detta gör vi en dag i taget med hjälp och stöd av andra nyktra medlemmar i Anonyma Alkoholister.

Att inte börja igen, det är vad AA:s hela program handlar om.

Hur du hittar oss.

(Möteslista.)

Anonyma Alkoholister står i telefonkatalogen. Det går också att nå oss genom:
AA:s Servicekontor, Box 16387, 103 27 Stockholm.
Telefon: 08-642 26 09, www.aa.se

AA på Internet, AAmail.
För mer information se www.aa-mail.se

Att leva nykter.

AA erbjuder en verklig rikedom på erfarenhet, styrka och hopp till varje nykomling, som har en önskan att sluta dricka. När du är beredd delar vi med glädje den rikedom med dig

Det är du som måste bestämma dig.

Vad AA inte gör.

AA värvar inte medlemmar.

AA har inget medlemsregister och för inga journaler.

AA ägnar sig inte åt forskning.

AA är inte anslutet till samhälleliga institutioner, även om många medlemmar samarbetar med sådana institutioner.

AA gör ingen uppföljning eller kontroll av sina medlemmar.

AA ställer inga medicinska eller psykologiska diagnoser eller gör några prognoser.

AA erbjuder inte sjukhusvård eller medicin, inte heller medicinsk eller psykiatrisk vård.

AA deltar inte i någon debatt om alkohol eller i några andra tvister.

AA förmedlar inte bostäder, mat, kläder, arbete, pengar eller utför andra liknande tjänster.

AA håller inga gudstjänster.

AA ger ingen familje- eller yrkesrådgivning.

AA tar inte emot några pengar för sina tjänster eller några bidrag från givare utanför AA.

AA förser vare sig frigivningsnämnder, advokater eller domstolar med rekommendationsbrev.

AA bedriver inget inledande motivationsarbete för att få alkoholister att tillfriskna.

Jag är ansvarig... När helst, var helst någon ber om hjälp vill jag att AA alltid finns till hands.
Och för det är jag ansvarig.

www.aasidan.info.se