Detta är AA

Detta är AA

En introduktion till AA:s program för tillfrisknande.

Bara du kan avgöra saken

Om du funnit att du har problem med alkoholen, eller om ditt drickande har nått den punkt då det börjar bekymra dig, då är du kanske intresserad av att få höra någonting om AA och om dess program för tillfrisknande från alkoholism. Efter att ha läst denna kortfattade redogörelse kanske du inte tycker att AA har någonting att ge dig. Om så är fallet vill vi ändå föreslå att du ser fördomsfritt på saken. Fundera över ditt drickande i belysning av det du finner på denna sida. Ta själv ett beslut om alkoholen har blivit ett problem för dig.

Kom ihåg att du alltid är välkommen till de miljontals män och kvinnor i AA, som har lämnat sina alkoholproblem bakom sig och som nu lever ett "normalt" konstruktivt liv, nyktra en dag i taget.

Vilka är vi?

I AA är vi alla män och kvinnor som insett och även medgivit, att vi inte kan kontrollera alkoholen. Vi har lärt oss att vi måste leva utan alkohol, om vi vill rädda oss själva och våra egna från katastrof.

Med våra grupper på tusentals olika orter är vi en informell internationell gemenskap, som har medlemmar i mer än 146 länder. Vi har ett enda mål: att själva hålla oss nyktra och hjälpa andra, som kanske vänder sig till oss om hjälp med att uppnå nykterhet.

Vi är inga samhällsreformatorer och vi är inte anslutna till någon religion, politisk organisation eller institution. Vi har inte för avsikt att torrlägga världen. Vi värvar inte medlemmar, men vi hälsar dem välkomna. Vi påtvingar inte våra erfarenheter av för mycket drickande på andra, men vi delar med oss när man ber om råd.

Våra medlemmar är män och kvinnor i alla åldrar och med många olika sociala-, ekonomiska- och kulturella bakgrunder. Många av oss hade druckit i åratal innan vi märkte att vi inte kunde hantera alkohol. Andra observerade lyckligtvis redan i unga år att de inte kunde kontrollera alkoholen. Följderna av vårt drickande har också varierat. Några av oss hade förvandlats till redlösa vrak, innan vi vände oss till AA för att få hjälp. några hade förlorat familj, anställning och självrespekt. Några av oss hade otaliga gånger tagits in på sjukhus eller fängelse. Vi hade förövat grova brott - mot samhälle, familj, arbetsgivare och mot oss själva.

Andra av oss har aldrig varit i fängelse eller vårdanstalt. Vi hade inte heller förlorat arbete eller familj genom drickandet. Men vi kom slutligen fram till en punkt där vi konstaterade, att alkoholen störde vårt normala liv. När vi insåg att vi inte kunde leva utan alkohol, sökte även vi hjälp hos AA.

De flesta kända trosbekännelser är företrädda i vår gemenskap och många andliga ledare har styrkt oss i vår utveckling. Det finns också ateister och agnostiker i vår skara. Religiös tro eller andlig bekännelse är inte villkor för medlemskap i AA.

Vi är förenade genom vårt gemensamma problem, alkohol. Tillsammans på möten, genom samtal och att hjälpa andra alkoholister, är det på något sätt möjligt för oss att vara nyktra och slippa tvånget att dricka, en gång den dominerade kraften i våra liv.

Vi tror inte att vi är de enda som har ett svar på alkoholproblemet. Men vi vet att AA-programmet hjälper oss och vi har sett att det nästan undantagslöst hjälper varje nykomling, som ärligt och uppriktigt vill sluta dricka.

I AA har vi lärt oss mycket om alkoholism och om oss själva. Vi försökte alltid minnas dessa fakta, för de verkar innebära nyckeln till ett nyktert liv. För oss kommer nykterheten alltid i första hand.

Vad vi lärt oss om alkoholism

Det första vi har lärt oss om alkoholism är att problemet är ett av de äldsta i historien. Först nyligen har vi upptäckt nya förhållningssätt till problemet. Idag vet läkarna mycket mera om alkoholism än deras föregångare några generationer tillbaka. Man har börjat definiera och utforska problemet i detalj.

Fastän det inte finns någon formell "AA-definition" på alkoholism anser de flesta av oss att den måste betraktas som ett fysiskt tvång i förening med en psykisk besatthet. Därmed menar vi att vi var besatta av ett tydligt förnimbart fysiskt begär att dricka alkohol, utan att kunna behärska vårt drickande. Vi negligerade alla de regler som föreskrivs av sunt förnuft. Vi hade inte bara ett onormalt alkoholbegär, vi föll i dessa fällor vid de mest olämpliga tidpunkter. Vi visste aldrig när och hur vi skulle sluta dricka. Ofta verkade vi inte ha tillräckligt förstånd att förstå när vi inte skulle börja dricka.

Som alkoholister har vi på ett abrupt sätt lärt oss att enbart viljestyrka, hur stark den än är i andra sammanhang, inte är tillräcklig för att hålla oss nyktra. Vi har försökt att leva i avhållsamhet under en bestämd tid. Vi har svurit dyra eder. Vi har skiftat märken och drycker. Vi har försökt med att dricka endast vid vissa tillfällen. Men alla våra försök har misslyckats. De slutade alltid, för eller senare, med ett rus. Inte bara då vi ville vara nyktra, utan också då vi sakligt sett ovillkorligen hade behövt vara det.

Under våra perioder av dyster hopplöshet var vi övertygade om att vi led av någon psykisk defekt. Vi började förakta oss själva för att vi försmådde våra medfödda talanger och vållande svårigheter för vår familj och andra. Ofta försjönk vi i självömkan och basunerade ut att inget mera kunde rädda oss.

Numera kan vi le åt dessa minnen, men då var de grymma och hemska upplevelser.

Alkoholism - en sjukdom

Idag vill vi godtaga uppfattningen att alkoholism, såsom vi förstår den, är en sjukdom som ständigt förvärras, som aldrig kan botas, men som kan hejdas, likt många andra sjukdomar. Vi anser inte att det är någon skam att vara sjuk, om vi ärligt betraktar problemet och försöker göra någonting åt det. Vi är helt villiga att medge att vi är allergiska mot alkohol och att det innebär vanligt sunt förnuft att hålla oss borta från orsaken till allergin.

Vi inser nu att den människa, som en gång överskridit den osynliga gränsen mellan storkonsumtion och tvångsmässigt alkoholmissbruk alltid kommer att förbli alkoholist. Så långt vi vet kommer han aldrig att kunna återgå till ett "normalt" socialt drickande. "En gång alkoholist, alltid alkoholist", är en enkel regel som vi måste leva med.

Vi har också lärt oss att det finns få alternativ för alkoholisten. Om han fortsätter att dricka förvärras hans problem, han vandrar obönhörligen sin undergång till mötes till sjukhus, fängelser eller andra institutioner eller till en för tidig grav. Hans enda alternativ är att helt sluta dricka, att avstå även från den minsta droppe alkohol av något slag. Om han vill följa denna väg och godtaga den hjälp som erbjuds, då kan ett helt nytt liv öppna sig för honom.

Det förekom stunder i vår dryckeskarriär då vi var säkra på att allt vad vi hade att göra för att kontrollera vårt drickande, var att sluta efter det andra, det femte eller efter något annat. Så småningom gick det upp för oss att vi inte blev berusade av det femte, tionde eller tjugonde glaset. Det var det första ! Det var det första glaset som gjorde skadan. Det var det som tvingade in oss i karusellen. Det första glaset gav upphov till en kedjereaktion av alkoholistiskt tänkande, som förde till vårt okontrollerande drickande.

AA har ett sätt att uttrycka detta: "För en alkoholist är ett glas för mycket och tusen för få."

En annan detalj som många av oss lärde under vår dryckenskap var att "de vita kongarnas" nykterhet var allt annat än angenäm. Några av oss kunde vara nyktra i dagar, veckor och t o m år. Men den nykterheten gav ingen glädje. Vi kände oss som martyrer. Vi blev lättretliga och det var svårt att leva och samarbeta med oss. Envist väntade vi på den dag då vi kunde börja dricka på nytt.

I AA får vi en ny syn på nykterheten. Vi njuter av en befrielse, en känsla av frihet även från en önskan att dricka. Då vi vet att vi aldrig mer kan dricka på ett normalt sätt, koncentrerar vi oss på att leva ett helt liv utan att dricka idag. Gårdagen kan vi inte göra någonting åt. Morgondagen ligger framför oss. Idag är den enda dagen vi behöver bekymra oss för. Vi vet av erfarenhet att t o m den "värsta" drinkare kan leva 24 timmar utan alkohol. Vi kanske behöver skjuta upp nästa glas en timme, till och med en minut - men vi lär oss att det kan skjutas upp en tid.

Då vi först fick höra om AA föreföll det oss otroligt att en alkoholist någonsin kunde uppnå och bevara en sådan nykterhet som äldre medlemmar i AA talade om. Några av oss trodde att vårt eget drickande var någonting speciellt, att vår livserfarenhet var "annorlunda", att AA-programmet möjligen kunde fungera på andra, men aldrig på oss. Några av oss, som ännu inte blivit allvarligt skadade av vårt drickande, menade att AA kanske kunde vara bra för hopplösa drinkare, men att vi själva troligtvis skulle kunna hantera problemet.

Vår erfarenhet i AA har lärt oss två vitiga regler. För det första är alkoholistens grundproblem alltid detsamma, oberoende av om han måste tigga en slant till en halva öl eller försöka rädda sin ställning i ledningen av ett storbolag. För det andra har vi förstått att AA:s program för tillfrisknande fungerar för nästan varje alkoholist som ärligt vill att det skall fungera, oberoende av hans bakgrund och dryckesvanor.

Vi fattade ett beslut

Alla vi i AA behövde fatta ett avgörande beslut, innan vi kunde känna oss säkra på vår nya, alkoholfria livsföring. Vi måste ärligt och realistiskt inse fakta om oss själva och vårt drickande. Vi måste erkänna att vi var maktlösa inför alkoholen. Detta var för många av oss den svåraste uppgift vi någonsin stått inför.

Vi visste inte mycket om alkoholism. Vi hade vår egen uppfattning om ordet "alkoholist". Vi kombinerade ordet med utslagna. Vi trodde helt säkert att det betydde en svag vilja, en svag karaktär. Några av oss kämpade med det steg där vi erkände att vi var alkoholister. Andra erkände det endast delvis.

Men ändå kände de flesta av oss en lättnad då det förklarades att alkoholism var en sjukdom. Att sträva efter att bota en sjukdom, som hotade att bryta ned oss, fann vi fullt logiskt. Vi slutade med att försöka bedra andra - och oss själva - med att tro att vi kunde hantera alkohol, sedan vi funnit att alla fakta talade emot.

Från första början försäkrades vi om att ingen kunde avgöra om vi var alkoholister. Beslutet måste komma från oss - inte från en läkare eller en präst eller en äkta hälft. Det måste baseras på fakta som vi själva kände till. Kanske kände våra vänner till arten av vårt problem, men vi var de enda som helt säkert kunde avgöra om vi tappat kontrollen över alkoholen.

Ofta frågade vi oss: "Hur skall jag veta om jag verkligen är alkoholist?" Man förklarade för oss att det inte fanns några bestämda regler för definition av alkoholism. Vi lärde oss att det ändå förekom vissa talande symtom. Om vi blev berusade då vi hade all anledning att vara nyktra, om vårt drickande blivit allt värre, om vi inte längre fann lika stor glädje i drickandet som tidigare - allt detta var, fick vi veta, tydliga kännetecken på den sjukdom som vi kallar alkoholism. Då vi skärskådade våra erfarenheter av drickandet och dess konsekvenser kunde de flesta av oss finna ytterligare anledningar till att upptäcka sanningen om oss själva.

Helt naturligt verkade ett liv utan alkohol trist. Vi fruktade att våra nya vänner i AA skulle vara tråkiga eller ännu värre, besatta predikanter. Men vi upptäckte att de var tvärtom var människor som vi själva, men med den speciella förtjänsten att förstå vårt problem, utan att döma oss.

Vi började tänka över vad vi måste göra för att hålla oss nyktra, vad deltagande i AA skulle kosta oss och vem som ledde den lokala och den internationella gemenskapen. Snart upptäckte vi att det inte finns några "måsten" i AA, ingen behöver följa någon ritual eller något speciellt levnadssätt. Vi lärde oss också att AA inte har några inträdes- eller medlemsavgifter; kostnaderna för lokal och kaffe täcks genom frivilliga bidrag. Men inte ens denna utgift var något villkor för deltagande.

Vi kunde snart konstatera att AA har ett minimum av organisation och att ingen ger order. Ararangerandet av möten handhas av en grupp frivilliga, vars medlemmar byts ut regelbundet för att ge plats för nya människor. Detta "roteringssystem" är mycket populärt i AA.

Leva nykter

Hur kan vi då hålla oss nyktra i en sån informell och löst sammansatt gemenskap?

Svaret blir, att sedan vi uppnått nykterhet, försöker vi bevara den genom att ta fasta på de erfarenheter, som lett till framgång för de kamrater som anslöt sig till AA före oss.

Dessa erfarenheter ger oss vissa "verktyg" och tips, som vi kan använda oss av eller förkasta, som vi själva vill. Då nykterheten är den viktigaste frågan i vårt liv idag tycker vi att det är klokt att följa de levnadsregler som föreslås av de, vilka redan bevisat att AA:s program verkligen fungerar.

24-timmarsprogrammet

Vi avger inte något nykterhetslöfte, vi säger inte att vi "aldrig" tänker dricka igen. Däremot försöker vi följa det som vi i AA kallar "24-timmarsprogrammet". Vi koncentrerar oss på att vara nyktra under de närmaste 24 timmarna. Vi försöker helt enkelt klara oss utan alkohol en dag i taget. Om vi känner sug efter alkohol ger vi varken efter eller kämpar emot. Vi bra skjuter upp den efterlängtade drinken till i morgon.

I fråga om alkohol försöker vi alltid tänka ärligt och realistiskt. Om vi frestas att ta ett glas - en frestelse som vanligen upphör efter de första månaderna i AA - frågar vi oss själva om det efterlängtade glaset verkligen uppväger alla de konsekvenser vi minns från vårt tidigare drickande. Vi måste komma ihåg att vi har vår fulla frihet att dricka oss fulla om vi vill, att valet mellan att dricka eller inte helt och hållet avgörs av oss själva. Det allra viktigaste är att vi alltid kommer ihåg att vi är alkoholister, oberoende av hur länge vi hållit oss nyktra och att en alkoholist, så vitt vi vet, aldrig kan dricka socialt eller normalt.

Också i andra avseenden, tar vi fasta på erfarenheterna som gjorts av framgångsrika AA-medlemmar. Vi går regelbundet på vår egen grupps AA-möten, som vi anslutit oss till. Det finns inte någon föreskrift som skulle tvinga oss till det. Det går inte alltid att förklara vad det beror på att vi känner oss styrkta, sedan vi lyssnat till de andra medlemmarnas levnadsöden och inlägg. De flesta av oss känner att ett närvarande vid möten och andra tillfälliga träffar med AA-vänner är viktiga faktorer, som hjälper oss att bevara nykterheten.

Tolv steg

Tidigt i vår anslutning till AA hörde vi talas om "de tolv stegen" för tillfrisknande från alkoholism. Vi lärde oss att dessa steg var de allra första medlemmarnas försök att kartlägga sin egen utveckling från okontrollerat drickande till nykterhet. Vi fann att den viktigaste faktorn i denna utveckling tyckets vara ödmjukhet, kombinerad med en förtröstan på en kraft, starkare än oss själva. Några föredrog att kalla denna kraft för "Gud", men man talade om för oss att detta endast var en personlig tolkningsfråga; den högre kraften fick var och en uppfatta som han själv önskade. Men eftersom alkoholen uppenbarligen varit en starkare kraft än vi själva under våra dryckesdagar, måste vi medge att vi kanske inte själva förmått klara av situationen och att det var logiskt att vända oss till någon annan för att få hjälp. Vår uppfattning om den högre kraften har vanligtvis mognat under vår tid i AA. Men det har alltid varit vår egen uppfattning; ingen har tvingat den på oss.

Slutligen framgick det av de tolv stegen, och av äldre medlemmarnas erfarenheter, att arbetet med andra alkoholister, som sökte sig till AA för att få hjälp, var en verksam metod att stärka vår egen nykterhet. Så fort det var möjligt försökte vi göra vår del, under det att vi alltid hade klart för oss att den andre personen var den enda, som kunde avgöra om han eller hon var alkoholist eller inte.

Vi fick också vägledning genom erfarenheter av de många i AA som givit ny mening åt de tre deviserna.

"Det viktigaste först" är en av deviserna som vill säga oss att vi inte kan göra allt med en gång, att vi måste komma ihåg att nykterheten är den allra främsta frågan vid alla våra försök att bygga upp våra liv.

"Gör det enkelt" är en annan gammal devis med ny innebörd för alkoholisten, som så ofta känner skuld i att federaktigt arbeta med vad helst han företar sig. Erfarenheten visar att alkoholister borde och kan lära sig.

"Lev och låt leva" är den tredje devisen, ett återkommande förslag att alkoholisten inte har råd att bli intolerant mot andra, hur lång nykterhet han än har.

AA-litteraturen är också till hjälp. Tidigt efter det vi kommit till AA fick vi tillfälle att läsa Stora Boken, AA:s bok av erfarenheter i vilken de första medlemmarna samlade sina historier och de principer som de trott varit till hjälp i tillfrisknandet. Många medlemmar, nyktra i många år, fortsätter att söka insikt och inspiration i denna bok och i andra böcker. AA ger också ut en internationell månadsskrift som heter Grapevine till glädje för nykomlingar och gamla. I Sverige heter den Bulletinen.

AA innebär ett nytt levnadssätt, men endast ett fåtal av oss har kunnat förklara på vilket sätt de olika grundelementen i AA-programmet medverkat till vår nuvarande nykterhet. Vi i AA tolkar inte programmet på samma sätt. men alla kan vi ändå intyga att AA fungerar, medan alla våra tidigare ansträngningar misslyckades. Många medlemmar, som varit nyktra i åratal, säger att de helt enkelt accepterade vårt program "genom tillit" och att de ännu inte helt förstår hur AA hjälper dem. Under tiden fortsätter de att föra vidare sin tillit till andra, vilka mer än väl förstår hur olyckligt alkoholen inverkade på alkoholisten.

AA:s Tolv steg

Vi erkände att vi var maktlösa inför alkoholen, att vi förlorat kontrollen över våra liv.

Vi kom till tro på en kraft starkare än vår egen, kunde hjälpa oss att återfå vårt förstånd.

Vi beslöt att lägga vår vilja och vårt liv i händerna på Gud, såsom vi själva uppfattade Honom.

Vi företog en genomgripande och oförskräckt moralisk självrannsakan.

Vi erkände inför Gud, oss själva och en medmänniska alla våra fel och brister och innebörden av dem.

Vi var helt och hållet beredda att låta Gud avlägsna alla dessa karaktärsfel.

Vi bad ödmjukt Honom att avlägsna våra brister.

Vi gjorde upp en förteckning över alla de personer vi skadat och var beredda att gottgöra dem alla.

Vi gottgjorde alla dessa människor, så långt det var oss möjligt, utan att skada dem eller andra.

Vi fortsatte vår moraliska inventering och erkände genast när vi hade fel.

Vi försökte genom bön och meditation fördjupa vår medvetna kontakt med Gud, sådan vi uppfattade Honom varvid vi endast bad om Hans vilja med oss och styrka att utföra den.

När vi, som en följd av dessa steg, själva hade haft ett inre uppvaknande försökte vi föra detta budskap vidare till andra alkoholister och tillämpa dessa principer i alla våra angelägenheter.

Fungerar AA för alla?

Vi tror att AA:s program för tillfrisknande kommer att fungera för nästan alla som har en uppriktig önskan att sluta dricka. Det kan till och med fungera för dem som känner att de tvingas i riktning mot AA. Många av oss gjorde våra första kontakter med AA, beroende på påtryckningar från sociala myndigheter eller arbetet. Senare tog vi våra egna beslut.

Vi har sett medlemmar som snubblat ett tag innan de hunnit få ett fast grepp om programmet. Vi har sett andra som endast ytligt följt de beprövade principer, genom vilka miljoner av oss förmår behålla vår nykterhet; ytliga försök är ofta inte tillräckligt.

Det är ingen skillnad på hur djupt förfallen en alkoholist är eller hur högt upp på samhällsstegen han står. Vi vet av erfarenhet och iakttagelser att AA erbjuder en nykter utväg ur ekorrhjulet av förvirrat problemdrickande. De flesta av oss har funnit att programmet erbjuder en lätt väg.

Då vi vände oss till AA hade många av oss ett antal svåra problem - problem som inbegrep ekonomi, familj, arbetsplats och oss själva. Vi konstaterade snart att alkoholen var vårt främsta problem. Så snart vi hade det problemet under kontroll, kunde vi angripa de övriga problemen med framgång. Uppgiften har inte alltid varit lätt, men i nyktert tillstånd har vi kunnat ta itu med den på ett helt annat sätt än medan vi drack.

En ny dimension

Det fanns en tid då vi trodde att alkoholen var det enda som gjorde livet värt att leva. Vi kunde inte ens drömma om ett liv utan alkohol. Genom AA-programmet känner vi det idag som om ingenting har berövats oss. Däremot känner vi oss fria och finner att en ny dimension har lagts till vårt liv. Vi har nya vänner, nya horisonter och nya attityder. Efter år av modlöshet och besvikelser känner många av oss att vi verkligen har börjat leva för första gången. Vi gläder oss över att få dela med oss av detta nya liv åt alla dem som fortfarande lider av alkoholism, som vi själva en gång gjorde, och som söker en väg från mörker mot ljus.

Alkoholism är ett av våra största hälsoproblem. Man beräknar att miljontals män och kvinnor, kanske i onödan, lider av denna progressiva sjukdom. Som medlemmar i AA hälsar vi med glädje varje tillfälle, då vi får delge alla som söker hjälp kunskap om hur sjukdomen kan hejdas. Men vi vet att inget av det vi säger har någon betydelse, om inte alkoholisten själv är beredd att medge att han är maktlös inför alkoholen och att han vill ta emot vår hjälp.

Här finns AA
Du kan hitta AA i den svenska möteslistan.
AA erbjuder kostnadsfri hjälp, utan förpliktelser, AA-grupper finns i många städer, samhällen och orter på landsbygden över hela världen. I Sverige finns ca 450 AA-grupper. Sök efter AA, eller Anonyma Alkoholister på gula sidorna eller i den lokala telefonkatalogen. Information om möten kan ofta lämnas av läkare, sjuksköterskor, präster eller behandlingshem som arbetar efter AA:s program.

De som inte når kontakt med en grupp på sin ort kan få hjälp från:
AA:s Servicekontor, Box 16387, 103 27 Stockholm.
Tel: 08-642 26 09,
E-post: service@aa.se
Webb: AA-Anonyma Alkoholister Sverige

AA på Internet
För mer information se AAmail http://www.aa-mail.se/

Var och en som vänder sig till AA kan vara säker på att hans eller hennes anonymitet skyddas.

Om du anser att du har ett alkoholproblem och om du uppriktigt vill sluta dricka, kan flera
miljoner män och kvinnor försäkra att AA fungerar - och att det inte finns någon som helst
anledning till att AA inte skulle kunna hjälpa dig.

AA:s Tolv traditioner

Vår gemensamma välfärd bör komma i första hand, personligt tillfrisknade beror på sammanhållningen i AA.

För vår grupp finns bara en högsta auktoritet, en älskande Gud, såsom han kommer till uttryck i vårt gemensamma gruppsamvete. Våra ledare är blott betrodda tjänare, de styr oss inte.

Det enda villkoret för medlemskap i AA är en önskan att sluta dricka.

Varje grupp skall vara självstyrande utom i angelägenheter som berör andra grupper eller AA som helhet.

Varje grupp har endast ett huvudsyfte, att föra budskapet vidare till de alkoholister som fortfarande lider.

En AA-grupp bör aldrig gå i borgen för, finansiera eller låna sitt namn till närbesläktade sammanslutningar eller utomstående företag, annars kommer problem om pengar, egendom och prestige att skilja oss från vårt ursprungliga syfte.

Varje AA-grupp bör vara helt självförsörjande och vägra ta emot ekonomiskt stöd utifrån.

AA bör alltid förbli icke-professionellt men våra servicecentra kan anställa personal för speciella uppgifter.

AA som sådant bör aldrig organiseras men vi kan tillsätta styrelser och kommittéer för serviceverksamhet, direkt ansvariga inför dem de tjänar.

AA tar aldrig ställning för eller emot i yttre angelägenheter, alltså bör AA:s namn aldrig dras in i offentliga debatter.

Vår kontakt med allmänheten är baserad på rörelsens egen kraft snarare än på direkt propaganda. Vi bör alltid iakttaga personlig anonymitet i förhållande till press, film, radio och TV.

Anonymiteten är den andliga grundvalen för våra traditioner och påminner oss ständigt om att ställa princip framför person.

Jag är ansvarig... När helst, var helst någon ber om hjälp vill jag att AA alltid finns till hands.
Och för det är jag ansvarig.