Utdrag från Servicebladet Nr 1/2003.

Varför har AA endast ett syfte?

"Det är klart att människor med problem ska kunna gå på AA för att kunna få hjälp av vårt fantastiska Tolvstegsprogram!"

"AA är bara till för alkoholister!"

"Var inte kinkig, de där gamla traditionerna är från 40-talet och då var de flesta alkoholister. AA måste hänga med i tiden. Idag har människor flera sorters missbruk!"

Varför har AA endast ett huvudsyfte: att föra budskapet vidare till de alkoholister som fortfarande lider? Vilken betydelse har det och hur ska vi tolka det idag? Är det förlegat eller har det en djupare innebörd?

Kopiera den här artikeln och dela ut till alla i gruppen. Överlämna den till behandlingshem och andra i er omvärld som tycks sakna förståelse för våra traditioner och tycker att AA borde kunna hjälpa till med andra problem också.

AA:s enda huvudsyfte handlar om alkoholism.

AA har endast ett huvudsyfte - att nå andra alkoholister som fortfarande lider - att erbjuda vår erfarenhet, vår gemenskap och AA:s lösning på tillfrisknande från alkoholism. Just denna enkelhet, såsom den kommer till uttryck i tredje och femte traditionen - är nyckeln till AA:s framgång och fortlevnad. Det handlar om identifikation och att undanröja så många orsaker som möjligt till förnekande för den alkoholist som vi möter.

Börjar AA:s traditioner bli förlegade? Knappast.
Många i vår omvärld, t ex på behandlingshem och inom hälsovården, har ibland svårt att förstå innebörden i vår femte tradition. De uppskattar AA:s framgång och tillgänglighet och vill, kanske helt naturligt, bredda AA:s gemenskap med andra missbrukare av olika slag. Andelen människor med flera missbruk än bara alkohol ökar i samhället, vilket medfört att vissa behandlingshem börjat betrakta AA:s enda syfte som något förlegat, en kvarleva från 30- och 40-talet då de flesta missbrukarna var renodlade alkoholister.

Tredje Traditionen "Det enda villkoret för medlemskap i AA är en önskan att sluta dricka" är exklusiv och garanterar alla som har ett alkoholproblem, medlemskap i AA. Årligen kommer tusentals nya medlemmar till AA med all världens olika drogproblem. AA utestänger ingen som har ett alkoholproblem och en önskan att sluta dricka (alkohol).

Det andra skälet för AA:s hållning är femte traditionen "Vårt enda huvudsyfte är att föra budskapet vidare till de alkoholister som fortfarande lider". Det handlar i grund och botten om identifikationens betydelse. Vi vet genom åren av erfarenhet att styrkan i AA är just mötet mellan två alkoholister. Där AA-medlemmar berättar om sitt liv och sitt drickande och därmed får nykomlingen att känna igen sig, identifiera sig, med AA-medlemmar. Vi vet att vi som aktiva alkoholister är specialister på förnekelse, men att vi just i denna stund av identifikation med en annan alkoholist får det svårt att förneka vårt drickande och vårt eget dilemma. Detta är styrkan i tolftestegsarbetet. De flesta AA-medlemmar drar sig ofta till minnes sitt första AA-möte som det tillfälle då de för första gången träffade andra människor med samma problem, om hur de kände sig lättade inombords av att inte längre vara ensamma, om hur befriande det kändes att upptäcka att det kanske fanns en lösning på problemet. Hoppet tändes.

Det största av allt i AA är tolftestegsarbete. När vi möter en annan alkoholist och kan förmedla vår erfarenhet, styrka och förhoppning till en som lider, såsom vi själva led.

AA är det enda stället som fokuserar på enbart alkoholism.
Detta enda huvudsyfte är förklaringen till AA:s framgång. AA-grupperna är det enda stället i världen som fokuserar på alkoholism och enbart på alkoholism. Och så måste vi fortsätta att fungera - därför att vi på detta sätt undanröjer det hinder som förnekelsen innebär.

Hur hanterar vi detta i AA-grupperna?
Vi vet att många grupper tycker att detta är ett besvärligt problem. Kanske finns något behandlingshem i närheten som saknar förståelse för våra traditioner, kanske det till och med finns medlemmar i gruppen som saknar denna förståelse och tycker att AA borde kunna hjälpa till med fler missbruk än bara alkohol.

Tänk dig detta experiment.
Det är ditt allra första AA-möte. Du kommer bakfull, kallsvettig och förtvivlad till AA-lokalen efter en rejäl suparrunda som slutar med katastrof. Värre än vanligt. Ångesten, skulden och skammen gräver med stora spadtag i dig. Du har börjat inse att du behöver hjälp och har lyckats hitta AA i telefonkatalogen. På osäkra ben går du in i lokalen. Du är rädd och orolig. Halva du vill vända och gå därifrån igen, men du lyckas hålla dig kvar. Du sätter dig och mötet börjar.
   - Hej jag heter Anders och är alkoholist och narkoman och pillerberoende och har även ätstörningar, säger plötsligt en kille. Jag ska leda dagens möte och så börjar han läsa AA:s programförklaring. Eftersom du är ny så väljer gruppen att prata om det första steget.
   - Hej jag heter Åsa och är alkoholist och tablettberoende, säger kvinnan bredvid Anders och börjar berätta sin historia med missbruk av vin, karlar och olika sorters tabletter. Hon nämner ett tjugotal olika sorters piller som du aldrig ens hört talas om.
   - Hej jag heter Gunnar och är matmissbrukare. Gunnar berättar fylligt och med inlevelse om sitt matmissbruk i femton minuter. Efter Gunnar pratar en liten farbror om sitt smygsupande och hur han blivit allt mer beroende av alkohol. Du känner igen dig delvis, men du är ju inte lika gammal som han.
     Mötet fortsätter i den här stilen. En berättar om sitt spelberoende, en annan om sitt sexberoende och sina relationsmissbruk, en tredje om sitt knarkande, en fjärde pratar om hur jäkligt det är på jobbet. Efter mötet frågar Anders dig vänligt om du kände igen dig och hälsar dig välkommen tillbaka. Det fungerar, säger han och dunkar dig i ryggen.
     Kände du igen dig? Fick du med dig AA:s budskap om en lösning på ditt alkoholproblem? Tändes det ett hopp, eller blev du ännu mer förvirrad. Eller sa du till dig själv:
   - Nää, jag är inte som dom (tack och lov). Skål!

Identifikationen mellan en alkoholist och en annan alkoholist är kärnan i AA.
Därför ska vi värna om identifikationen, slå vakt om den och ta vårt gemensamma ansvar för att AA även är AA i övermorgon.

• Att diskutera dessa frågor i ett gruppsamvetesmöte är alltid fruktbart och stärker gruppens kunskap (man kan t ex bjuda in sin servicedelegat till ett sådant möte för att få lite erfarenhet utifrån).

• Att kontakta de behandlingshem som saknar förståelsen, visa dem denna text tillsammans med en AA-information och förklara varför AA måste få fortsätta vara AA, ger också ofta konkreta resultat.

• Att som mötesledare påminna om detta genom att t ex läsa Blue Card eller avbryta om mötet hamnar på villovägar och påminna om vårt huvudsyfte är inte fel. Vi träffas på AA-mötet för att dela våra erfarenheter, styrka och förhoppningar rörande alkoholism och tillfrisknande från alkoholism. Det är så vi överlever.

• Vi hänvisar gärna människor med andra problem än alkohol till andra tolvstegsprogram och berättar varför detta med identifikationen är så viktig för det egna tillfrisknandet.

Det är genom kunniga och stabila grupper som vi på bästa sätt kan försäkra oss om att AA finns där, även i morgon.

Jag är ansvarig.
Var helst, när helst, någon ber om hjälp, vill jag att AA ska finnas till hands.
Och för det är jag ansvarig.
Toronto-deklarationen.

Om sammanblandning, kyrkor och andra fenomen.
AA strävar efter att ha goda relationer med omvärlden och vi samarbetar gärna med dem som kan hjälpa oss att föra vårt budskap vidare till alkoholister som fortfarande lider. Exempel på detta är sjukhus, behandlingshem, kyrkan, myndigheter, företagsläkare och andra organisationer. Vi är väl medvetna om att många andra, utanför AA, är lika engagerade i alkoholismens problem som vi är. Vi har också lärt oss var vi ska dra gränsen för att AA:s namn inte ska sammanblandas med andra utomstående företag och organisationer. AA är självständigt och oberoende och måste så vara för att fungera.
   Vid varje AA-möte läser vi i ingressen att AA har ingen anknytning till någon religion, politisk organisation eller institution. Ej heller till någon rörelse av annat slag. Den sjätte traditionen säger ...att en AA-grupp aldrig bör låna sitt namn till närbesläktade sammanslutningar eller utomstående företag, annars kommer problem med pengar, egendom och prestige att skilja oss från vårt huvudsakliga syfte.
   Den enkla principen är ja till samarbete, så länge det inte är i konflikt med våra traditioner och huvudsyfte, men nej till sammanblandning. Vi vill inte att omvärlden ska uppfatta AA som religiöst, lierat med något företag eller knutet till någon speciell alkoholpolitik.

En av de vanligaste missuppfattningarna om AA är att vi är en religiös sammanslutning. Vi får ta på oss ansvaret själva för att sådana missuppfattningar frodas och försöker undvika att det upprepas. Studera och diskutera den Sjätte Traditionen. Vad sägs i AA:s ingress?

Kyrkor och AA.
AA har alltid haft en god relation med kyrkan. Åtskilliga människor med alkoholproblem har hittat till AA tack vare kyrkans präster och själasörjare. Det är vi tacksamma för och måna om att bevara. Det bygger mycket på en ömsesidig respekt för våra ideal och traditioner.
   Tyvärr händer det att olyckliga fel begås, såväl av enskilda präster som av enskilda AA-medlemmar, som resulterar i att AA framstår som en kristen och religiös lösning på alkoholproblemet. När sådana misstag hindrar nykomlingar att gå på AA-möten eller sprider en felaktig bild av AA i samhället måste vi reagera. AA:s namn ska inte sammanblandas med t ex Sinnesrogudstjänster eller andra aktiviteter som kyrkan arrangerar. Att t ex hålla AA-möten i kyrkor leder naturligt till att omvärlden uppfattar oss som religiösa. Att låta kyrkan bjuda in till gudstjänster i mötesprogram för AA-konvent är lika missvisande.
   Alkoholism är själsligt, moraliskt och socialt utarmande och därför behöver vi bygga upp oss i anden igen (själslig tillväxt). AA:s program är andligt i den meningen, men har ingenting med någon religion (troslära) att göra. AA fungerar i 150 länder trots alla olika religioner. AA måste fungera både för den som har en religion och för den som inte vill ha någon. AA:s enda syfte är att föra vårt budskap vidare till andra alkoholister som fortfarande lider. Vi gör det genom att dela erfarenheter, styrka och förhoppningar med varandra. AA uppmanar medlemmen att söka en tro på en kraft starkare än han själv, men AA talar inte om hur den kraften eller tron ska se ut. Det är varje AA-medlems privata angelägenhet - såsom du själv uppfattar honom.
   Vårt samarbete med kyrkan måste ske på ett helt annat plan än det andliga, så att vi inte sammanblandar våra respektive verksamheter.

Andra fenomen.
Att enskilda medlemmar försöker utnyttja AA:s program i eget syfte är inget unikt i vår historia. Det kommer och går med jämna mellanrum. Dock kan dessa anhängare skapa oro i grupperna och göra det svårt för nykomlingen att hitta AA:s budskap. Vi har uppmärksammat att sådana störningar förekommer.
   AA har ingen uppfattning om detta. Dock vill vi klargöra att AA har inget med det att göra och att AA på intet sätt står bakom dessa eller andra fenomen. AA:s grundtext är Stora Boken och varje tolkning av den är personlig och inte AA:s.

Vår gemensamma välfärd måste komma i första hand, vårt personliga tillfrisknande är beroende av sammanhållningen i AA. Gruppsamvetesmöten är bra för att uppnå kunskap och enighet hur man handskas med problem i en grupp.

Utdrag från Servicebladet Nr 1/2003.